Vill bara vara in och skriva några rader, för jag tänker på dig och funderar på hur du har det. Önskar så att du var här med oss. Funderar på vem du hade varit lik & vad du hade varit för en liten tjej. Undrar vad du hade tyckt om och vad du hade gillat att göra.

Ja, sådana tankar far runt i mitt huvud just nu, medan jag sitter och stryker på lillebor som bor i magen. Jag är så rädd att han ska få samma (eller någon annan) diagnos som storebror, eller ännu värre, lämna oss på samma vis som du fick göra. Jag försöker att tänka possitiva tankar, men ibland tar rädslan & oron över.